Om oss

Om oss

Stugan i Jämtland, då & nu ❤️

Stugan då & nu…

”Stugan” har alltid hetat just Stugan och var familjens fritidshus i Jämtländska Vallrun vid Åkersjön, 10 mil ovanför Östersund. Hit åkte vi 200 mil tur & retur varje påsk under barnens uppväxt och det var hit vi längtade resten av året.


Stugan är från början en ladugård, ett ”fjös” som tillhöde Per Albin-torpet bredvid oss. Fastigheten avstyckades på 70-talet när det blev modern med sportstugor och köptes då av Håkans föräldrar som under årens lopp sedan förvandlat stampat jordgolv och kobås till en hemtrevlig fjällstuga med ”genomgående furustil”.


Hösten 2008 tog vi över och maj 2009 tog vi det stora steget och flyttade hit. Mycket behöver fortfarande renoveras även om vi hunnit göra mycket, men vi har fortfarande inte gjort nytt kök eller bytt fönster/tak men det får ta sin tid – det är inget som brådskar och prioriteringarna är annorlunda nu…

Om Pernilla...

Jag är född 1969 och uppväxt vid havet i den Halländska västkuststaden Falkenberg. Jag gick 4-årig byggteknisk linje på gymnasiet i Halmstad och jobbade därefter ett år som byggnadsinspektör på Stadsarkitektkontoret i Falkenberg.


Mellan 1987 till 2009 var jag delägare i familjeföretaget Stil & Trend Inredning i Falkenberg tillsammans med min syster, vår pappa och hans tapetserareverkstad Öbergs Möbler.


2009 tog vi det stora steget och följde vår dröm - vi sålde huset i Falkenberg, löste våra lån och flyttade 100 mil upp till Jämtlandsfjällen 🤎

Hemsidan serotonin.nu som den såg ut 2001 i min regi. En för dåtiden avancerad och kostsamtsamt kodbyggd hemsida med bland annat diskussionsforum mm. Den växte sig stor och populär men tyvärr blev jag sjuk och orkade inte driva den vidare. Någon tog senare över domännamnet, jag vet inte vem och jag har ingen koppling alls till den idag.

Själens Kemi & Kroppens Psykologi…

Emil & Emma föddes 1998 och 1999. Hormonerna ville därefter inte riktigt falla på plats och mitt mående åkte oförklarligt berg & dalbana trots att jag levde ett mycket lyckligt liv tillsammans med Håkan och barnen.


Jag sökte till sist hjälp och blev bättre med hjälp av en intermittent och låg dos SSRI. Ett stort intresse för mående och hjärnans kemi tog sin början. 2001 sadlade jag om och startade föreläsningsföretaget Själens Kemi med sajten serotonin.nu där jag föreläste om neurobiologi och mående i ett patientperspektiv på temat ”Själens Kemi & Kroppens Psykologi”.


Jag fick till min stora glädje mitt material faktagranskat av Professor Arvid Carlsson, vår svenske Nobelpristagare i medicin år 2000!


Arbetet med mitt föreläsningsföretag fick dock ett abrupt slut 2004 då jag hamnade i en svacka fylld av totalt förlamande och deprimerande trötthet efter att jag jobbat och rest mycket.


En ivrig läkare beslutade sig för att ordinera elbehandlingar. En effektiv metod – en fysisk reboot bokstavligt talat – men på mig fick det förödande konsekvenser eftersom mitt minne blev mer påverkat än normalt. Det blev en lång och tung väg tillbaka då livet sattes på vänteläge.


Minnet återkom långsamt men det blev aldrig riktigt bra och kommer kanske aldrig bli fullt återställt, det finns fortfarande tomma luckor. Jag är glömsk och brottas med hjärndimma, jag har ofta svårt med koncentration och arbetsminne och det är mycket tröttande.


Digitala påminnelser, att fotografera och skriva på bloggen och Instagram är mitt sätt att minnas och synliggöra dagarna som annars glider förbi, det fungerar för mig som struktur/minneshjälpmedel här hemma och i jobbet vilket är extra viktigt för att livet ska fungera.


(Obs! Jag har idag ingen koppling till hemsidan med samma namn som jag hade tidigare, serotonin.nu. Någon tog namnet när jag avslutade företaget, jag vet inte vem och jag har ingen anknytning till det nuvarande innehållet).

Kärleken till fjällen…

Första gången Håkan tog mig med upp till Jämtland och stugan i Vallrun var påsken 1995. Jag har bott både i Paris och Italien, sökt men aldrig hittat riktigt rätt och levt mitt liv i tron att det skulle vara på ett visst sätt.


När sen Håkan visade mig skoterliv och vildmark uppe på fjället Önrun en strålande vårvinterdag här i Ansättfjällen visste jag att det är här min själ hör hemma, högt, högt upp med milsvida vidder omkring mig, snörika vintrar och underbar blomsterprakt sommartid då solen aldrig går ner.


2009 tog vi det stora beslutet att flytta hit, och denna stuga och natur är än i dag en av mina abosulta favoritplatser på denna jord. Frihet ❤️

Pernilla Öberg, april 1995 och första vinterbesöket i fjällen. Här på fjället Önrun i Ansättfjällen - fjället med Sveriges vidaste vy. En makalös upplevelse som satte djupa, underbara spår i själen.

Flytten - på väg mot nya äventyr! Emil, Pernilla och Emma vid flytten i maj 2009, en underbar kväll i Orsa där vi övernattade under flyttresan upp till Jämtland. Lycka ❤️

Den stora flytten...

Att flytta 100 mil innebär en stor saknad efter våra nära & kära men också en lättnad då vi kommit in i en lugnare takt i livet. Vi vände blad och här finns inte lika mycket att hålla reda på när minnet har sina begränsningar för mig. Jag kom till en punkt i livet när jag var tvungen att välja, och välja bort, för att orka.


Lyckligtvis hade resten av familjen också sina skäl och vi längtade lika mycket efter denna flytt alla fyra. Vi åkte de 200 milen tur & retur hit varje påsk under barnens uppväxt och däremellan längtade vi alltid tillbaka så flytten blev ett stort och fantastiskt äventyr.


Livet här innebär mindre umgänge och mindre engagemang & åtaganden för mig än tidigare och därmed också färre situationer då mitt minne prövas till bristningsgränsen och allt blir pinsamt, tungt och ledsamt för att man inte minns ens de enklaste saker.


Ett liv där vi valde att gå ner i standard och därmed kunde lösa våra lån. Ett liv för återhämtning och vila med mindre krav och större förutsättningar att komma tillbaka till ett fungerade liv för mig.

Fast i vården…

Före och efter el-behandlingarna har sjukvården experimenterat med en uppsjö mediciner för måendet. En karusell som pågick i 16 år. Några av medicinerna hade effekt under perioder då jag var såpass pigg att vi bland annat kunde genomföra vårt efterlängtade bröllop den 28 juli 2007. Samtliga mediciner har dock haft biverkningar som förvärrats med tiden och som blivit för svåra att leva med, men ingen lyssnade. Ett moment 22 av vanmakt som kulminerade i det totala sveket i form av en utförsäkring 2008.


Efter flytten hit till Jämtland gjordes arbetsminnestester 2010. Resultaten var dåliga och jag sjukpensionerades. Inte den karriär man drömde om precis… Det konstaterades även genom ett enkelt blodprov att jag har markör för narkolepsi. Det är tragiskt att ingen under alla år inom vården tänkt på att ta detta prov trots att jag beskrivit min handikappande trötthet. Det har istället alltid funnits någon ny medicin att prova och som patient har man inget mandat att opponera sig. Sjukvården är enväldig och man har ingen egen talan, speciellt inte om egna teorier, kostens betydelse och annat basalt. Man ska ta sin medicin och inte komma med egna funderingar.


Efter utredningen ordinerades jag Concerta för ”ökad koncentration”. Med facit i hand blev det ett ödestigert beslut. Medicinen hade ”god effekt”, jag blev en Duracellkanin som gick i ett ständigt hyperfokus varvat med totala krascher. Det enda positiva var att den ökade energin gjorde att jag kunde börja jobba med marknadsföring av byns hotell – jag fick förfrågan hösten 2011 om att skriva ett nyhetsbrev åt hotellet och ett stort intresse för media och reklam tog sin början vilket ledde till en anställning där jag jobbade här hemifrån stugan på 50% i mitt eget tempo.


Jag stortrivdes för jag älskade arbetsuppgifterna och var överlycklig att jag hittat ett nytt intresseområde och att ha fått jobb i glesbygden, att även jag dög nåt till. Jag ville nog därför inte riktigt kännas vid biverkningarna som påverkade framförallt muskler och motorik. Efter en tid byttes Concertan ut till narkolepsimedicinen Modiodal och muskelproblemen tilltog allt mer med spänningar, förvärrad klåda, ofrivilliga munrörelser och annat märkligt. Jag löste det med att periodvis göra kortare medicinuppehåll för att låta kroppen vila och arbetet blev därför oregelbundet. Vården lyssnade tyvärr inte alls på mina upplevelser av biverkningarna.


I slutet på 2013 tog jag beslutet att säga upp mig från hotellet för att istället starta upp jobbet i egen regi och än mer kunna styra min tid men även kunna åta mig uppdrag av andra företag. Jag valde att inleda med studera på egen hand en tid innan företagsstarten för att lära mig mer om bland annat Adobe InDesign/Illustrator, sociala medier mm.

Pernilla Öberg på Hotell Fjällgården i Jämtländska Åkersjön 2013, ansvarig för marknadsföring, hemsidan och sociala medier.

Första hemmakontoret i Vallrun 2013 samt några av uppdragen - ny grafisk profil

till Skärvångens Get & Fårgård samt beställning av biljetter & posters till Advent i Ankarede.

Fotouppdrag under eventet Polaris Roadshow 2013 i Åkersjön. Foto © Pernilla Öberg

Utsikt från stugan i Vallrun - vinterland och underbar jämtländska fjällskog.

Midvinter i Ansättfjällen. Utsikten jag flyttade 100 mil för, min räddning för kropp & själ ❤️

Försämring…

I början på 2014 försämrades jag dock och livet sattes åter i vänteläge. Musklerna i benen tappade kraften ännu mer och jag fick svårt att gå mina älskade skogspromenader, vissa dagar kunde jag inte gå trappan upp till vår övervåning för benen bar inte. Man blir såklart rädd…


Hjärndimman var svår att hantera, huden torr och kroppen svullen. Jag var så frusen att det var svårt att fungera överhuvudtaget. Ingen inom vården lyssnade för mitt sköldkörtelvärde var ”normalt” och jag upplevde fullständig vanmakt då ingen gjorde kopplingen till medicinen utan istället menade att jag var deprimerad och ville medicinera för det.


Jag remitterades därefter vidare för MS-kontroller men jag började läsa på och insåg sambanden mellan sköldkörteln, jodbrist och de symptom jag upplevde. Våren 2014 slutade jag med min medicin och sov därför ständigt men senare under hösten provade jag jod-droppar för första gången och mådde bättre. Vården hånlog dock åt mina teorier och ville jag skulle prova Strattera som är i stort sett den enda medicin jag inte ordinerats tidigare. Men jag vägrade – aldrig mer skall jag utsätta mig för förödande medicinbiverkningar igen! Speciellt inte från en medicin med noradrenerg effekt vilket jag tidigare mått allra sämst av med hemska biverkningar. Doktorn blev mycket irriterad på mig men jag kände att efter 16 års experimenterande var det nog!


Jag började ta joden regelbundet och livet började långsamt spira i mig. Det tidigare medicinbiverkningarna avtog långsamt nu när jag var medicinfri och jag började orka att vara vaken istället för att sova bort dagarna. Det gick att börja kontrollera kosten och äta bättre. Benen började långsamt bära och jag kunde börja med mina promenader igen i 2015. En positiv spiral istället för den negativa som jag levt i så länge och som jag inte kunnat komma ur trots otaliga försök att ”rycka upp mig”. Jag började drömma om att kanske ändå kunna fortsätta med min företagsidé som legat i byrålådan sedan 2013 och äntligen kunna starta igång mitt företag.

Nystart…

Under min sjukskrivning fick jag lov från Försäkringskassan att engagera mig ideellt i den lokala företagarföreningens Facebooksida i den mån jag orkade för att undvika inaktivitet och istället ge livet mål och mening.


Föreningen innebar nya härliga vänskaper för mig som inflyttad och en betydelsefull gemenskap som det kan vara svårt att hålla kvar och inte glida ifrån under en sjukskrivning – det är nog av största vikt att känna tillhörighet, att någon frågar hur man mår, inspirerar med idéer och projekt och hjälper en att hålla sig kvar i verkligheten även när man inget orkar.


Vi var fyra glesbygdskvinnor som startade igång Ansättfjällens Facebooksida och jag bidrog med kunskap och innehåll när jag orkade. Ibland blev det inte något alls under perioder, men det gick allt bättre och februari 2016 meddelade jag Försäkringskassan och min läkare att jag ville sluta sjukskrivningen för att starta mitt företag.


Den 1:a juni 2016 blev den drömmen verklighet då jag startade LakeHouse Media - Webb & PR, läs mer om det här ››

Pernilla Öberg vid favoritplatsen nere vid sjön, därav företagsnamnet "LakeHouse Media".

Datorn, kaffe i termos & kåsa och med fjället Ansätten i bakgrunden 🤎

LakeHouse Media - Webb & PR som hade premiär den 1 juni 2016 🤎

Intervjuer & artiklar...

Pernilla & Håkan i Vallrun ❤️

Framtiden...

Jag kommer skriva mer om mående & hjärnans kemi, om resan jag gjort bort från sjukvårdens mörka korridorer och om maten som hjälper istället för stjälper.


Jag har även dokumenterat min företagsstart steg för steg och skrivit om uppstarten och livet som egenföretagare i glesbygd under taggen #hejlakehousemedia. Jag har ett stort intresse för webbdesign och grafisk layout samt för marknadsföring och sociala medier som jag gärna vill dela med mig av.


Jag brinner även för turismutveckling och jag känner att Sverige är ett fantastiskt och unikt land med enorm potential! Många av oss bor i idyller i allt ifrån landsbygd, charmiga städer eller som här i den orörda fjällnaturen – platser som är exotiska för andra länder. Man är inte längre hänvisad till att marknadsföra sig enbart i sin närmiljö utan vem som helst med någorlunda uppkoppling kan med teknikens hjälp som tex sociala medier och onlinebutiker nå ut till målgrupper som tidigare inte var möjliga. Vi har därmed hela världen att marknadsföra oss i! Även om man bor i ett litet fjös i Jämtländska fjällen ❤️

Lyckliga minnen ❤️

Den 28 juli 2007 gifte oss i Vinbergs kyrka i Falkenberg och det blev en helt underbar dag! Läs mer om bröllopet här ›› Håkan & Pernilla Bröllop 28 juli 2007

Håkan, Pernilla , Emil och Emma Öberg ❤️

Flytta till Fjällen -

så här gjorde vi...

Vi sålde huset & löste lånen, packade flyttbilen och flyttade 100 mil upp till Jämtlandsfjällen. Välkommen att följa vårt liv i norr bland snö, knott och bjenn! Att flytta så som vi gjorde passar inte alla, men kanske passar det dig? 🤎


The mountains are calling...

Just nu skriver jag på en bok om vår flytt till stugan i fjällen. Jag bygger under tiden om denna hemsida och därmed är en del sidor stängda tills vidare. Sätt gärna upp dig på nyhetsbrevet så får du info om bokpremiären.

Vi delar inte din e-postadress vidare. Genom att klicka på knappen "Prenumerera" nedan så accepterar du att vi lagrar din e-postadress i enlighet med GDPR och vår integritetspolicy.

© Copyright Flytta till Fjällen | Integritetspolicy & Cookies | Denna hemsida är byggd i Systeme IO - skapa ditt eget gratis konto här ››